Fiberduk i mark – jämförelse av klasser, användning och pris

Rätt fiberduk för markarbeten: klasser, användningsområden och kostnadsfaktorer

Fiberduk (geotextil) förlänger livslängden på uppfarter, gångar och planteringar genom att separera jordlager och filtrera vatten. Här får du en tydlig genomgång av klasserna N1–N5, när de används och vad som driver kostnaden. Guiden hjälper dig att välja rätt duk och lägga den korrekt vid både mindre och större markjobb.

Så fungerar fiberduk i mark

Fiberduk är ett syntetiskt filter- och separationslager mellan jord och bärlager. Den hindrar finjord från att vandra upp i grus och makadam, vilket minskar sättningar och ogräs. Samtidigt släpper den igenom vatten så att konstruktionen dräneras och torkar ut.

En väl vald och rätt lagd duk stabiliserar, fördelar laster och skyddar bädden mot uppblandning. Det ger en jämnare yta, färre underhållsåtgärder och längre livslängd för marksten, grusytor och beläggningar.

Vilken klass ska du välja? N1–N5 i praktiken

Klassningen anger dukens styrka och filtrerande egenskaper. Som tumregel: högre klass för mjuk mark och större belastning.

N1: Mycket lätt belastning. Odlingsytor, rabatter och enkla erosionsskydd. Sällan för bärande ytor.
N2: Lätta gångar, terrasser, plattläggning i trädgård, dränering runt hus. Vanlig “allround”-duk i villamiljö.
N3: Uppfarter för personbil, stensättning med jämn trafik, carport och gångar på mjukare underlag.
N4: Parkeringar, vändzoner, infarter med tyngre fordon eller svag och fuktig undergrund.
N5: Mycket tung belastning, tillfälliga byggvägar och problematiska jordar där extra stabilitet krävs.

Osäker mellan två klasser? Välj oftast den högre om marken är blöt, lerig eller om du planerar fordonstrafik. För dränering mot källarvägg räcker normalt N2–N3, men säkerställ god vattenavledning och rätt dräneringsmaterial.

Materialval: nonwoven eller vävd geotextil

Det finns två huvudtyper. Nonwoven (nålfiltad) är vanligast i villaprojekt. Den ger bra filtrering och separation, formar sig lätt och är enkel att skära. Vävd geotextil har hög dragstyrka och används när armering och lastfördelning är viktigare än filtrering.

Nonwoven: För gångar, plattläggning, uppfarter, dränering. Bra balans mellan filtrering, permeabilitet och hanterbarhet.
Vävd: För förstärkning över mjuk mark, temporära upplag och ytor med stora punktlaster. Kombineras ibland med nonwoven för filtrering.

Kontrollera alltid databladet: dragstyrka, töjning, porstorlek (O90/AOS) och vattenpermeabilitet ska passa materialet ovanpå och under duken. För fina jordar (lera/silt) behövs tätare filter så att duken inte slammar igen.

Steg-för-steg: så lägger du fiberduk korrekt

En bra duk hjälper lite om bädden är felbyggd. Följ ett enkelt och robust upplägg:

Förbered underlag: Schakta till frostfritt djup för användningen. Ta bort matjord, rötter och vassa stenar som kan punktera duken.
Planera fall: Sätt svagt fall bort från byggnader (ca 1–2 cm per meter) för att leda bort vatten.
Lägg duken: Rulla ut slätt utan veck. Dra inte åt hårt; duken ska ligga an men inte vara spänd.
Överlappningar: Minst 30 cm på fast underlag, 50–75 cm på mjuk/organisk jord. Lägg överlapp i belastningsriktningen.
Fixera: Använd märlor/markspik i hörn och skarvar, särskilt i lutning eller vid blåst.
Skyddstäck: Täck omedelbart med bärlagerkross (t.ex. 0/32–0/63 beroende på konstruktion). Minst 5 cm skydd ovan duk innan maskiner körs.
Bygg upp bärlagret: Packa i tunna lager med vibratorplatta. Avsluta med sättsand eller stenmjöl inför marksten/grus.
Kantstöd: Montera kantstöd som låser ytan och minskar utbredning och sättning.

Vid dränering: Lägg duken runt dräneringsgrus och rör som ett “filterpaket” så att finjord inte vandrar in. Använd tvättat material med rätt kornstorlek (ex. 8–16 mm) och se till att avrinningsvägar inte blockeras.

Kvalitetskontroller och vanliga misstag

Kontrollera CE-märkning och att duken är avsedd för geotekniska användningar. Läs databladet före köp.
Grammage (g/m²) ger en grov indikation på robusthet, men styrka och filtrering avgörs av fler parametrar. Jämför flera värden.
Fel klass: För svag duk på mjuk mark ger snabb uppblandning och spårbildning.
För liten överlapp: Skarvar som glider isär under last skapar sättningar.
Fel filteregenskaper: För tät duk mot sand kan ge långsam dränering; för grov mot silt/lera ger igenslamning.
Exponering: UV-ljus bryter ned duken. Låt den inte ligga oskyddad; täck samma dag.
Punktlaster: Kör inte med maskiner direkt på duk utan tillräcklig täckning. Undvik vassa stenar mot duken.

Ett enkelt fälttest efter packning är att gå över ytan. Den ska kännas jämn, utan “svampiga” partier eller synliga skarvlinjer. Upptäcker du svagheter, återöppna och förstärk med större överlapp eller högre klass.

Vad påverkar priset?

Priset varierar med kvalitet, klass och leveransform. Nonwoven i högre klass och med dokumenterade filter- och styrkevärden kostar mer, men kan spara pengar genom mindre underhåll och längre livslängd.

Klass och tekniska data: Högre styrka och specificerad filtrering ökar kostnaden.
Rullbredd och längd: Breda rullar minskar antal skarvar men kan ge spill vid små ytor.
Mängd och logistik: Större mängder ger ofta bättre styckkostnad, men frakt och hantering spelar in.
Typ av geotextil: Vävd för armering kan kosta mer per m² än enklare nonwoven.
Tillbehör: Märlor, kantstöd och rätt bärlager är en del av totalkostnaden.

För att optimera kostnaden, utgå från belastning och jordart och välj minsta nödvändiga klass som fortfarande uppfyller kraven. Planera rullbredder mot ytan för att minska spill och skarvar. Säkerställ att underarbetet är korrekt – en något starkare duk lönar sig inte om bädden är felbyggd.

Sammanfattningsvis: Välj klass efter användning och markens bärighet, lägg med rätt överlapp och skydd, och kontrollera databladet för filtrering och styrka. Då får du en stabil och hållbar yta med förutsägbar drift och lägre framtida underhåll.